Uncategorized

Vilse i skolan

Jag läser den igen. Sakta den här gången. Vi har boksamtal kring den med på jobbet. Jag gillar hans tankar om barn, att alla barn är värda respekt. Han skriver att de bängliga barnen är så vana vid att deras problem inte lyssnas på att de oftast inte ens idas berätta om dom. Hur sorgligt är inte det? Vi tror vi hjälper barnen genom regler och straff och belöningar. De barn som blir hjälpta är de som inte behöver hjälp. Ingen av oss som jobbar inom skolan vill barnen illa men okunskap och frustration är en dålig kombo för förståelse. Det kräver betydligt mer av mig som vuxen att använda plan B. Förhoppningsvis får vi mer skörd för mer arbete…

Sen det där med att hjälpa är en svår historia det med. Hur gör man??? Jag tänker på Sören Kierkegaards skrivning om hur man gör. Den är så träffande.

http://segate.sunet.se/cgi-bin/wa?A3=ind0008&L=BIBLIST&E=quoted-printable&P=187047&B=——%3D_NextPart_000_002B_01C008F2.A7A489E0&T=text%2Fhtml;%20charset=iso-8859-1

Jag behöver nog läsa den varje dag innan jag går till jobbet. Hjälpa någon är svårt. Ta emot hjälp är med svårt. Det här blir nog träningsområde nummer ett. Sen kan kan gå vidare med plan B. Och nu inte som den sämre planen utan som den bättre.

Vad mer? Idag är en åminnelse dag för alla barn som tvingades lämna oss förtidigt. Idag nämner vi deras namn och tänder ljus.

image

Ragnar Vilhelm Gunnarsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s